Som stöd för mitt resonemang om förnybar energi visar jag fyra cirkeldiagram som på global nivå samt för Sverige, Danmark och Tyskland visar hur tillförseln av energi fördelas mellan åtta olika energislag och om jag för ett ögonblick tar av läsglasögonen och försöker hitta de stora dragen ser jag:
- Globalt dominerar den fossila energin stort. Olja, gas och kol står grovt räknat för tre ungefär lika stora delar
- Danmark och Tyskland har nästan lika stor andel fossil energi som det globala snittet
- Sverige använder bara små mängder naturgas och kol, medan tårtbiten med olja är stor
- Sverige skiljer ut sig med sina stora andelar kärnkraft och vattenkraft
- Danmark utmärker sig med en väsentlig del av sin energi från vind
- Alla de övriga tårtbitarna är snålt tilltagna …
OBS: Cirkeldiagrammen är baserade på data från BP:s statistik, vilken i sin tur är hämtad från officiella källor. Om man jämför med Energimyndighetens energibalans känner man inte ingen bilden riktigt, där Sverige har en betydligt större andel biobränslen. Vad jag förstår förklaras detta framförallt av returlutar som används i massa- och pappersindustrin och till del av ett väl utbyggt fjärrvärmenät som eldas med träbränsle och sopor (klassas som biobränsle). Det finns även andra skillnader och jag kommer att försöka reda ut detta i ett kommande inlägg. Dock, är siffrorna för övriga energislag snarlika i de två statistikkällorna så jag kan (tyvärr) inte se att mina slutsatser om sol och vind påverkas.
Både med tanke på klimathotet och de sinande fossila resurserna måste all energi inom några decennier komma från förnybara källor, men trots en imponerande utveckling och fallande priser för sol- och vindenergi är vägen mycket lång innan de skulle kunna mäta sig med olja och kol. Globalt står vinden för 1,2 och solen för 0,3 procent av den primära energin.
I Sverige är vi, när det gäller vindkraft, duktigare än snittet och år 2014 fick vi 5 procent från denna energikälla, medan vårt bidrag från solen inte var mätbart i hela promillen. Med tanke på att Tyskland som inte har så mycket bättre förutsättningar än vad vi har – med sin målmedvetna ”Energiwende” – kommit upp till 2,5 procent solenergi har vi en förbättringspotential.
Denna potential visar sig mycket riktigt i att den installerade effekten från solceller mellan 2013 och 2014 ökade med 83 procent medan tyskarna inte mäktade med mer än 5 procent En liknande indikation på att det med tiden tenderar bli tuffare att hålla en hög utbyggnadstakt hittar jag hos vindkraften där man i Sverige år 2014 installerade 24 procent ny vindkraft medan Danmark bara nådde plus 0,7 procent.
Alla dessa siffror är en besvärande påminnelse om att det både i Danmark, Tyskland och hos oss krävs gigantiska insatser om sol- och vindenergin ska komma upp i de nivåer som kol, olja och naturgas levererar idag. Den högljudda kampanjen mot vindkraftverken i Göteborgs hamninlopp är bara ett exempel på att alla säger sig vilja ha förnybar energi, men den får inte störa min fina utsikt …
Så långt energi och det totala antalet TWh, men elektricitet har till skillnad från olja den tråkiga egenheten att den måste genereras i samma stund som den konsumeras, och då kan man inte komma från att det är en realitet att det inte alltid är dagsljus, klarblå himmel och en frisk bris.
Effektproblematiken, att i varje ögonblick ha tillräckligt många gigawatt i elnätet, kan tacklas från några olika håll:
- Överkapacitet. Bygg mer sol- och vindkraft än vad som motiveras av energibehovet. Är förstås bara en dellösning, för har solen väl gått ned är det ingen hjälp att ha hela taket täckt med solceller.
- Balansera med kraftkällor som låter sig styras. Traditionellt har fossileldade kraftverk utnyttjats, men i Sverige är vi lyckligt lottade med mycket vattenkraft som är enkel att reglera. Kärnkraften är däremot trögrörlig och ett dåligt komplement till det förnybara.
- Energilagring. Det finns flera mer eller mindre futuristiska idéer om storskalig lagring av energi, till exempel att pumpa upp vatten som sedan får falla ner genom en turbin eller att med specialtåg köra upp vikter och sedan driva en generator när man kör nedåt. Gemensamt för dessa är att de inte är realiserade och det är tveksamt om de någonsin kommer att bli verklighet. I mindre skala finns visserligen etablerad teknik med elektrokemisk lagring (batterier, vätgas), men att man i en värld med begränsad tillgång på energi och mineraler, skulle se sådana lösningar i en massiv skala är dessvärre inte sannolikt.
- ”Smarta elnät” kan låta hightech men handlar om något så grundläggande som att rätta mun efter matsäck: minska förbrukningen när det är ont om el i nätet. Med ett anständigt isolerat hus och med en hyfsad storlek på varmvattenberedare kan både den och elementen stängas av under flera timmar utan några värre uppoffringar än att leta upp ett par sköna sockar. Exemplen kan mångfaldigas, men både för industrin och i bostäderna finns gränser då det blir både besvärligt, dyrt och kallt att vara utan elektricitet.
Utan att svartmåla är detta en påminnelse om att en eldriven fordonsflotta skulle kräva en kraftigt ökad tillgång till elektricitet och inte bara total energi, utan också momentan effekt.
Det förnybara har idag en blygsam andel och på den korta tid som står till buds är det inte troligt att sol och vind klarar den utmaningen, som inte blir mindre av en välmotiverad utfasning av kärnkraften.
Förra inlägget om Peak Oil i kombination med detta om de begränsade möjligheterna för det förnybara leder till slutsatsen att bilismen kommer att minska. Några tankar om det kommer i det sjätte avsnittet i denna serie.
Innehållsförteckningen till publicerade och kommande inlägg på temat Västsvenska paketet och Västlänken.
Några tidigare inlägg om elbilsmyter och batterier till elbilar.
Källa: Alla data är hämtade från BP Statistical Review of World Energy 2015