När vi inser att klimatet är hotat och att miljön håller på att kollapsa: varför gör vi (nästan) ingenting?
Visst är det underligt hur vi som människor agerar eller låter bli att agera.
I Svenska Dagbladet hittar jag några intressanta artiklar på detta tema.
Lite förenklat visar de på några fällor vi går i:
– Det händer inte här
– Det händer inte nu
– Vi noterar inte de långsamma förändringarna
– Allmänningens tragedi. Var och en gör vi rationella val som blir katastrofala för oss alla.
– Vi har inte hur mycket oro som helst.
Detta var avsiktligt väldigt kortfattat. Läs artikeln av Anna Lagerblad om du vill ha lite mer kött på benen.
I samma artikelserie finns denna om att vi förtränger oron.
Detta är nog en nedärvd överlevnadsinstinkt. I vissa lägen väldigt bra, men i andra situationer fullständigt katastrofal.
Tre skäl till att vi förtränger: Rädsla, hjälplöshet och skuld.
Också detta låter som djupt liggande drivkrafter…
Tack, It’s being green för att jag hittade dessa