Om bara några dagar startar klimatmötet i Paris. Inspirerat av detta har jag skrivit veckans inledare i Göteborgs Fria Tidning om att vara skeptisk. Något som är ett klokt förhållningsätt, speciellt när det gäller ödesfrågor som den om vårt klimat.
Jag försvarar självklart inte klimatskeptikerna, men saknar den sunt skeptiska inställningen från många klimatkämpar. Att med hull och hår svälja myterna om att ny, fantastisk – men ännu oprövad – teknik som ska tillåta att vi fortsätter leva våra bekväma liv. Där uppoffringen inte är mycket större än att sköta sopsorteringen.
Jag hör miljöpartister som talar om miljöbilar och höghastighetståg som om de vore självklara pusselbitar på vägen mot ett fossilfritt samhälle. Att okritiskt måla upp en bild där vi med ny teknik ska kunna fortsätta med en energikrävande livsstil är lika blåögt som, att likt klimatskeptiker avfärda klimathotet bara för att istäcket i Arktis har växt till sig efter bottennoteringen år 2012.
Utgå inte från att vi – den dag vi inte längre har tillgång till fossil energi – kan fortsätta leva som om vi hade det.
Var skeptisk!