Vi i Sverige lever på importerad olja, i huvudsak från Ryssland, Norge och Danmark. Siffror från “Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet” visar att vi år 2012 importerade 42, 25 respektive 15 procent från dessa tre länder.
Sedan länge har jag haft en uppgift om att Danska Energimyndighet år 2008 bedömde att exporten från Danmark skulle upphöra kring år 2015. Nu är vi i slutet av 2014 och jag har inte sett några löpsedlar om att vår oljetillförsel från vårt södra grannland skulle var hotat. Den sex år gamla prognosen slår nog inte in …
Hur som helst väcks min nyfikenhet och jag letade upp siffror på Danmarks utvinning (jag vägrar tala om oljeproduktion) och konsumtion. BP har utmärkt statistik för de senaste 50 åren och i 2014 års utgåva kan jag se utfallet till och med 2013.
Och när jag ritar upp kurvor ser det ut som om danskarna redan i år når punkten där de inte längre är ett oljeexporterande land. En femtonårig dansk epok går i graven.
Att kurvorna skär varandra är i och för sig inte det samma som att vår import från Danmark upphör med omedelbar verkan. Olja finns av olika kvaliteter och det är inte våra två konungariken som handlar med varandra utan det är internationella oljebolag som skeppar olja fram och tillbaka.
Sveriges import från Danmark har i själva verket under flera år (ca 60 000 fat/dag) överskridit deras nettoexport, vilket inte är anmärkningsvärt. Sverige med en stor raffinaderikapacitet köper mer råolja än vad som i raffinerad form går åt inom landets gränser. Möjligtvis exporterar vi en del bensin och diesel till Danmark.
Men hur man än vrider på sifforna är trenden tydlig: oljan är en ändlig resurs och inte ens danskarna kan trolla med knäna.