Jag kan inte undå att fråga mig vad GP egentligen tänker på med titeln, Ekokris, för serien med debattartiklar kring nyår.
De två första inslagen var från Anders Borg och Magdalena Andersson och väldigt förutsägbara och inom de snäva ramar som jag förväntar mig att dessa politiker skall hålla sig.
Nummer tre i raden, Yoshi Frey, går desto mer utanför ramen när han skriver om bankernas penningskapande och den makt som de sitter på.
Och visst är det förundrande att nationalekonomerna i sina fina modeller inte tar hänsyn till penningmängden och hur den kan tänkas påverka ekonomin.
Hans slutsats att penningsystemet strider mot grundlagen, är kanske att tänja tolkningen väl mycket…
Det fjärde inlägget är signerat Alf Hornborg. Även han tar upp tråden om penningskapandet och det märkliga att detta tycks leva sitt eget liv. Sedan tar han ett välbehövligt steg då han påminner om att ekosystemen är basen och att tillväxt, pengar och teknik följs åt som siamesiska tvillingar.
Med mina preferenser blev inslagen i denna serie mer och mer intressant, och det som jag från början tog för givet handlade om ekonomikris fick i Hornborgs text ett inslag av ekologikris. Tänk om fler ekonomer och politiker vågade inse att ekonomin inte lever sitt eget liv utan att den är beroende av en frisk miljö och fungerande ekosystem.
Penningskapande har något mystiskt över sig och jag tvivlar ibland på om någon riktigt inser hur det fungerar.
Min bild är att ökad penningmängd och ökad BNP följs åt, och jag har svårt att se att det är möjligt att reformera penningsystemet och att det i så fall skulle ge en hållbar utveckling. Däremot är det spännande att se vad som händer den dagen som det blir uppenbart att BNP-tillväxten är bruten och vi inte längre ser en ökad penningmängd, utan en minskad sådan.
Då är vi väl i deflationsscenariet som Nicole Foss talar om…