Läser en krönika av Niklas Nordström i GP och blir helt matt..
Hur kan karln på fullt allvar tro att bara för att tillväxten var saliggörande på 1950- och 1960-talen, den med automatik skulle var det när vi nu skriver år 2011.
Nordström skriver:
Ska Socialdemokraterna återvinna folkets förtroende får partiet aldrig tveka i insikten om tillväxtens avgörande betydelse
Ja det är nog rätt om man menar att det gäller att inse att tillväxt är något som är möjligt under en begränsad period, men att ständig tillväxt är något som bara kan höra hemma i en sagobok. Om S skall ha någon chans att bli annat än ytterligare marginaliserade måste de med all säkerhet våga ställa de relevanta frågorna när det nu blir allt mer uppenbart att vi är nära gränser då tillväxten faktisk inte längre är möjlig. Inte för att jag och andra är “tillväxtkritiska” utan för att vi med enkla medel kan inse att den helt enkelt inte kan vara möjlig.
Det gäller att gilla läget och göra det bästa av den insikten.
Nordström anklagar andra för att vara rädda för utveckling och förändring.
Ett märkligt påstående från en som hämtar sina lösningar femtio år bakåt i tiden.
Med sådana vänner som Niklas Nordström behöver Socialdemokraterna inga fiender.